Knivhistoria i Dalarna och Mora

I Mora och Dalarna har knivtillverkning varit en självklarhet i över 400 år och har rötter ända till järnåldern. Här formades en kultur kring smide, handel och hantverk, från små smedjor på gårdarna till fabriker som spred knivar över hela världen. Ta del av berättelsen om hur Dalarna och byn Östnor blev navet för svensk knivhistoria.

Med rötterna i järnåldern

Kniven är ett av våra äldsta redskap. Arkeologiska fynd visar att människor i Sverige redan under järnåldern tillverkade blad för jakt, matlagning och hantverk. I Dalarna fanns de rätta förutsättningarna: tillgång till järn, trä för skaft och vattenkraft som drev smedjor och slipverk. Här formades en tradition av hantverk som fördes vidare från generation till generation.

Hantverksarvet i Dalarna

Under 1600- och 1700-talen i Dalarna började tillverkas, inte bara för eget bruk, utan också för försäljning. Bönder och smeder tillverkade knivar som blev eftertraktade bytesvaror. Gårdfarihandlare spred knivarna långt utanför socknens gränser på sina resor genom landet. Redskapen från Dalarna fick snabbt rykte om sig att vara slitstarka och pålitliga.

Östnor – knivarnas by

När industrins framväxt tog fart under 1800-talet centrerades knivtillverkningen till byarna Östnor, Öna och Färnäs där pionjärer som Finn-Anders Andersson, Bud-Carl Andersson och Katrin-Jöns Persson hade sina verkstäder. Här byggde man vidare på det lokala hantverksarvet och tillverkade främst knivar, men även timmerslädar och andra redskap.

År 1891 grundade Frost-Erik Erson sin fabrik i Östnor, vilket blev startskottet för en mer storskalig knivproduktion. Några år senare, 1912, följde Krång-Johan Eriksson och Lok-Anders Mattsson med sin egen knivfabrik. Deras verksamheter kom med tiden att bli viktiga delar i det som så småningom blev dagens Morakniv.

Just knivarna från Östnor blev snabbt eftertraktade, först i Sverige där de spreds av gårdfarihandlare, och snart även utomlands. Vid sekelskiftet 1900 tillverkades tiotusentals knivar varje år – ett imponerande antal för en liten by i Dalarna. Det var också under den här perioden som begreppet ”Morakniv” började användas för att beskriva knivar med ursprung i trakten.

Läs mer om Moraknivs historia.

Mer än bara knivar

Knivtillverkningen i Mora utvecklades i nära samspel med annan metallindustri. FM Mattsson, mest känd för sina kranar, producerade under flera decennier också knivar. Bud-Carl Anderssons Knivfabrik breddade verksamheten med isborrar, där modellen Mora-Spiralen blev en världsprodukt som såldes under olika namn i Skandinavien, USA och Kanada.

Under 1900-talet växte företagen genom uppköp och sammanslagningar. Maskiner och varumärken flyttades mellan fabriker, men det gemensamma kunnandet stannade kvar i bygden.

Ett levande kulturarv

Trots bränder, nedläggningar och omstruktureringar sker Moraknivs tillverkning fortfarande i Östnor. Historien visar hur råvaror, hantverk och en stark entreprenörsanda kunde skapa en hel industri i en liten bygd. En morakniv är därför mer än bara ett redskap – det är en del av Dalarnas kulturhistoria. Varje kniv berättar något om människorna som tillverkade den och om hur en liten ort i Dalarna blev känd världen över för sitt hantverk.